Kategoriarkiv: Korruption

Kampen mot korruption

Korruptionen är ett av de allra största problemen i Afghanistan. Det vet vi. Men det kan ändå vara svårt att förstå hur den griper in i människors liv, i vardagen. Och vad det kostar privatpersoner, organisationer och landet.

En kvinna i Kabul jag träffat försöker sedan flera år få jobba som lärare. Hon skulle verkligen vilja använda sin utbildning och sina kunskaper och bidra till att fler flickor får utbildning. Vi vet att hon behövs – det är brist på utbildade kvinnliga lärare. Men för att få jobb behöver hon först ett intyg från Utbildningsministeriet. Och det där intyget kostar flera tusen kronor. Utan kvitto. Det kan hon inte betala, så i stället är hon hemma.

En av cheferna på SAKs kontor i Kabul berättar att hans son avslutat sin utbildning på ett privat universitet med fina betyg. Men för att få ut sitt betyg krävdes en summa på flera hundra kronor. Officiellt för att bekosta firandet av examen – men utan festpengar inget betyg.

En annan man berättar att han behövde få ut ett vigselbevis. Han tillbringade många lediga dagar på ministeriet, medan person efter person gick förbi i kön. När han inte orkade vänta längre skickade han sin son, som för tillfället var arbetslös. Även han fick vänta. Så småningom fick de ut vigselbeviset, men det kostade mycket tid. Och frustration.

Tid, pengar, frustration. Maktlöshet. Särskilt som korruptionen genomsyrar även rättsapparaten, så vem ska en vända sig till?

Svenska Afghanistankommittén verkar mitt i denna miljö. Våra medarbetare är i jämförelse med många andra i Afghanistan resursstarka personer. De hanterar mediciner, skolböcker, anställer personal, köper material. De utsätts för press från många externa aktörer – affärsidkare (”om vi kommer överens om ett lite dyrare pris, så kan vi dela på mellanskillnaden”), personer inom administrationen (”om ni inte anställer min släkting så får ni problem”), släktingar och vänner (”varför ska inte du försöka få ut lite mer pengar när alla andra gör det, vi behöver ju pengar till dotterns läkare”).

Det är en kamp att förebygga och upptäcka korruption. SAK har många olika system och rutiner för detta. Att se till att inköp, utbetalningar, anställningar mm inte hanteras av individer utan av grupper av personer utan alltför nära kopplingar är en viktig metod. De kan ha koll på varandra. Att ha rutiner och regler som ska följas och att genomföra kontroller av att så sker är också viktigt. Prisjämförelser mellan olika byggnadsprojekt, jämförelser mellan listor över anställda och listor över utbetalda löner, att väga, mäta och testa alla inköp – exemplen kan göras många.  SAK har en egen intern enhet för intern revision, externa revisorer granskar oss varje år, och vi anlitar utomstående för att kolla upp vår verksamhet löpande.

Allt detta tar tid, det sänker vår effektivitet, det skapar frustration. Men det är nödvändigt. Korruption är som en sjukdom och får den fäste är det mycket svårt att bekämpa.

Lika viktigt som alla dessa system och kontroller är att de som arbetar för SAK förstår att korruption är skadligt – för våra målgrupper, för det afghanska samhället och för SAK. Och i slutändan för oss själva. Tyvärr finns det inga vattentäta system, utan lojala och ärliga medarbetare är en nödvändighet för att kunna bekämpa korruptionen.

SAK upptäcker varje år ett flertal korruptionsfall. Personal får varningar, får återbetala pengar, får lämna sin anställning inom SAK. Det är bra. Det kanske låter konstigt, men jag tycker det vore värre om vi inte hittade några fall. Att hitta dessa fall – tack vare våra kontrollsystem eller interna och externa visselblåsare – och att agera, kraftfullt, avskräcker förhoppningsvis andra samtidigt som det visar att vi tar detta på största allvar. Om vi låtsades som att ingen korruption existerade skulle vi lura både oss själva och alla andra.

Presidentens nattliga besök sprider hopp

Hoppet sägs vara det sista som överger människan. Och nu har hoppet tänts hos kabulborna igen. Denna gång i form av nya presidenten Ashraf Ghani. Efter ett halvårs väntan, oro och handlingsförlamning är förväntningarna stora på att saker – och bra saker – äntligen ska börja ske.

Berättelserna om Ashraf Ghanis första månad som president är närmast Robin Hood-liknande. Det talas om ett nattligt besök på en polispostering, hur han kommit dit, frågat efter befälhavaren, fått vänta i en och en halv timme, inte givit upp trots den sena timmen och till slut rasande avskedat polismannen.

Det talas om besöket på ett av de större sjukhusen, hur han bett att få tala med de läkare som skulle vara i tjänst, men som inte var där, och hur han skällt ut dem när de kom.

Det talas om besöket i häktet, hur han talat med fångarna, lyssnat till deras berättelser om hur illa de behandlats, lovat förändring.

En president som likt en hemlig agent åker runt för att göra nedslag i den verklighet av korruption, rättsosäkerhet och fusk som är kabulbornas vardag. Som säger att detta inte kan fortsätta, inte får fortsätta.

Även om det kan tycka nästan lite larvigt (vad kan ett besök på en enstaka polispostering ändra?), så ska symboliken inte underskattas. Ashraf Ghani är en man som ställer sig på de vanliga mäniskornas sida. Som trots alla möten, förhandlingar och konferenser tar sig tid att besöka ”verkligheten”. Och signalerna uppges ha gått hem: det sägs att det redan har blivit lättare att förnya sitt körkort utan att betala alltför många mutor. Korruption är inte riktigt lika ok längre.

Ashraf Ghani har också agerat på ett annat plan. Han har utfärdat ett dekret om att gå vidare i utredningen om Kabul Bank, banken som höll på att kollapsa 2010 på grund av enorm korruption och förskingring på högsta politiska nivå. Han har krävt snabba och genomgripande förändringar inom åklagarmyndigheten. Han har signalerat att guvernörerna ute i provinserna sitter löst och inte ska räkna med att få fortsatt förtroende.

Signalerna är som sagt tydliga. Att få bort korruption och maktmissbruk, öka rättsäkerheten och skatteintäkterna, står högt på den nya presidentens önskelista. Frågan är om han lyckas åstadkomma några förändringar i verkligheten – motståndet kommer vara benhårt, alldeles för många har alldeles för mycket att förlora i form av makt och pengar.

Som någon sa – det största hotet mot Ashraf Ghani kommer inte från talibanerna utan från krafter betydligt närmare, som ser sina privilegier hotade.