Kategoriarkiv: Journalisters situation

Jag saknar Nils Horner

Nils-Horner

Foto: Jenny Nordberg

Sista gången jag såg honom var när vi träffades i trädgården på Le Bistro, ett av caféerna i Afghanistans huvudstad Kabul där européer och andra utlänningar gärna umgås. Det var en lagom varm förmiddag i början av juni. Den svenska nationaldagen hade firats några dagar tidigare. Nils Horner var i Kabul för att berätta om utvecklingen i landet – ett av hans regelbundet återkommande besök.

Under de dagar han besökte Afghanistan fick radiolyssnarna via Nils reportage stifta bekantskap med en rad personer: OS-sprinten Tahmina Kohistani som berättade om sin rädsla för att kvinnornas situation skulle försämras när de utländska trupperna drog sig tillbaks, polismannen Abdul Orfani som räddade utländsk personal från ett attackerat hus och Mohammad Qurban Haqjo, chef för afghanska handelskammaren som uttryckte sin oro för den ekonomiska utvecklingen. Som vanligt lät Nils Horner människor komma till tals och förklara komplexa frågor så att de blev förståeliga.

Det är inte bara fruktansvärt att Nils röst tystnade alldeles för tidigt, hans journalistik och arbetssätt är djupt saknad. Karaktäristiskt för de reportage han gjorde var att ge de som vanligtvis inte får höras en röst i den svenska etern.

Afghanistan har varit under mediernas lupp så länge den internationella militära insatsen har pågått. Åtskilligt har rapporterats och skrivits om konflikten, korruptionen, talibaner och krigsherrar. Nu svalnar intresset i takt med att trupperna lämnat landet. Berättelserna som på djupet förklarar landet och de som bor där i blir färre. Många nyhetsredaktioner drar ner på utlandsbevakningen.

När den första presidentvalsomgången hölls i april förra året var det inte många utländska medier som bevakade valet. Morden på Horner och AP-fotografen Anja Niedringhaus, liksom mordförsöket på hennes kollega AP:s korrespondent Kathy Gannon fick många redaktioner i väst att ställa in planerade resor och istället förlita sig på afghanska journalisters bevakning.

För två år sedan gjorde Nils Horner reportage om journalisternas situation i landet. Redan då var varningssignalerna tydliga. Klimatet hårdnade, särskilt för kvinnorna. Chefen för den nystartade TV-kanalen Jawan Hamid Poia hotades till livet efter att ha sänt något som misshagade en mäktig person. Stationens sändningsantenner togs också bort.

– Jag vill att världen ska veta att medierna inte är fria i Afghanistan, säger Poia i intervjun.

Och även om Afghanistan har en förhållandevis fri och bred mediescen, så lever landets journalister under stark press. Från många håll. Krigsherrar, lokala makthavare, talibanerna, regeringstjänstemän – alla sidor i konflikten i landet använder sin makt och sitt våld för att tysta kritiska röster genom hot, misshandel och mord.

Och regeringen gör inte mycket för att straffa de skyldiga. Inte en enda person har blivit åtalad för att ha förföljt journalister de senaste 13 åren. Både förre presidenten Karzai, och nuvarande Ashraf Ghani, stöder i teorin en fri media. När Ashraf Ghani tillträdde för några månader sedan tog han beslut om att häva inreseförbudet för vissa kritiska utländska journalister. Men i praktiken står enskilda kritiska röster ensamma i striden om den journalistiska friheten.

Två aspekter lyfts ofta fram som kan stötta de fria medierna i landet (istället för dem som fungerar som megafoner till rika makthavare). Det ena är utländska pengar. Många av de fria, kritiska medierna har finanseriats av pengar från utländska givare de senaste 13 åren. När USA och andra givare nu drar ner på sina bidrag får de en mycket svårare situation.

Det andra är det moraliska stödet och utifrånkommande ögon, kolleger från andra länder som rapporterar om situationen i landet, som berättar om journalisternas situation och därigenom möjliggör att omvärldens makthavare sätter press på Afghanistans regering att skydda dem.

Här har Sverige och andra länder som deltagit i kriget de senaste 13 åren och därigenom varit delaktiga i konflikterna i landet, ett moraliskt ansvar. De fria medierna är en avgörande kraft för att Afghanistan ska ha en möjlighet att utvecklas från ett sargat och splittrat land, till ett land där demokratin utvecklas, ekonomin stärks och våldet avtar.