Kategoriarkiv: Barnmorskor

”Vi bevisade att vi behövs”

I en sal i staden Aibak i norra Afghanistan sitter 21 kvinnor och lär sig hur dataprogrammet Word fungerar. De är den femte gruppen som utbildas till barnmorskor, för att arbeta i hälsokliniker på landsbygden i provinsen Samangan. SAK driver tre sådana skolor, i Samangan, Wardak och Lahman.

234 kvinnor sökte till den nya årskursen, som inleddes för två månader sedan. De som antogs har fått genomgå både skriftliga tester och intervjuer.

Situationen var annorlunda för tio år sedan när utbildningen startade. Då var det svårt att hitta kvinnor som ville delta. Dels fanns väldigt få kvinnor med en relevant utbildningsnivå. Men kanske ännu viktigare var misstänksamheten.

– Programmet var nytBarnmorskeutbildningen i Aibakt och ingen visste riktigt vad det innebar. Motståndet från lokalsamhället var starkt, berättar Naliba. De undrade vad som skulle hända en kvinna som under så lång tid var hemifrån – vilka skulle hon träffa, vad skulle hon göra?

Naliba är idag lärare på skolan, hon arbetar också som mentor för nyutexaminerade barnmorskor. Hon tillhörde den första gruppen som antog utmaningen, pionjärer inom detta område.

– ”En kvinna som arbetar – det måste vara något fel”, tänkte de flesta, berättar Naliba. Det var en svår tid, även för min man. Alla tittade på honom som att han borde skämmas, för att jag utbildade mig och arbetade. Han drog sig undan.

För Naliba och hennes kolleger var den första tiden väldigt viktig. De var tvungna att bevisa att de kunde bidra till ett bättre liv för familjerna, kvinnorna och barnen, att deras insats var så viktig att konventioner och normer borde förändras. Idag är kunskapen om och förståelsen för barnmorskornas viktiga roll betydligt större.

När jag frågar de nya studenterna varför de vill bli barnmorskor nämner alla att de vill bidra till bättre liv för människorna i området som de kommer ifrån. Många av dem nämner också erfarenheter av släktingar som avlidit i samband med förlossning, barn som inte överlevt. Men de säger också att de vill visa att kvinnor kan utbilda sig och tjäna pengar, bidra till familjens inkomst. Och just den ekonomiska aspekten är en av anledningarna till att familjerna stödjer deras önskan att bli barnmorskor, även om det fortfarande ses med viss misstänksamhet.

I ett hus en bit bort i staden har 21 andra kvinnor just inlett sin utbildning för att bli sjuksköterskor. Även de ska efter den tvååriga kursen återvända till sina byar för att arbeta på hälsoinrättningarna. Målet är att det i framtiden ska finnas en sjuksköterska och en barnmorska på varje större klinik i provinsen, så att även kvinnor kan ta del av hälso- och sjukvården.

Många av eleverna på sjuksköterskeskolan kommer från väldigt avlägsna och fattiga områden. De har valts ut bland annat för att kunna arbeta i de mest utsatta områdena. Och även om mycket har förändrats så vet de att en komplicerad verklighet väntar dem:

– En del kommer att vara avvisande mot oss. Att unga kvinnor kommer och ska tala om för de äldre hur saker är och ska vara… Alla gillar inte det. Till och med kvinnor kommer att ifrågasätta oss för att vi har varit borta från byn, talat med män, och för att vi kommer jobba med män, säger Zeba Rahime.

– Vi måste vara tålmodiga och visa människorna att vi är här för att stötta dem, hjälpa barn som annars dör!

Zeba och hennes studiekamrat Latifa Hosaine fick vetskap om möjligheten att utbilda sig till sjuksköterska via skolorna i området där de bor. Familjerna har stöttat dem, men Latifas familj var i början oroliga för vad som skulle hända hennes barn.

– Men nu vet de att det finns dagis här, att vi får mat och blir väl omhändertagna. Så nu är de lugna.

Barnmorskor för fred

För en tidIMG_1866 sedan deltog jag i ett seminarium där barnmorskor i Afghanistan fick diskutera hur de ska förhålla sig till allt våld de möter, och kunna bidra till fred.

Många av de barnmorskor SAK utbildar och anställer arbetar ute på landsbygden, där våldet i form av beväpnade grupper, regeringens soldater och barn- och kvinnomisshandel är en del av vardagen. Dessutom utsätts de själva för hot och våld, eftersom de utmanar normer – kvinnor som arbetar, som i en professionell roll – och i en situation som ligger nära såväl livet som döden lätt hamnar i skottgluggen för upprörda känslor och för omvärldens fördomar.

De berättade för varandra om vad de utsatts för – hur de stoppats och hotats. kidnappats, baktalats. Och de resonerade om hur de kan skydda sig själva, stötta varandra och stötta de kvinnor de möter.

Den insats de gör – pionjärer både som kvinnor och professionella inom sjukvården – är ogripbart viktig.

En av dem – Dr Khadija – delade också med sig av en dikt som hon skrivit själv, och som jag nu vidareförmedlar till er. Tänk på Dr Khadija då och då, skänk henne en tanke i hennes dagliga kamp för ett bättre liv för afghanska kvinnor, barn och familjer. Jag har sagt att vi tänker på henne och hennes kollegor, och det stärker henne, säger hon.

My merciful Allah

I wish that the red colour would change to white colour

I wish that the dry desert would change to green grass

I wish that bombs change to flowers

I wish that jails would change to schools

I wish that gun factories would change to wheat farms

I wish that army airplanes would change to children’s kites

I wish that bullets would change to pens

I wish that the fighting projects would change to development projects

I wish that negative thoughts would change to positive thoughts

I wish that killing would change to natural deaths

I wish that close doors would change to open doors

I wish that dirty hearts would change to clean hearts

I wish that close bodies would change to close hearts

I wish that enemies would change to friends

I wish that silent cries would change to client’s smile

I wish my that my dreams would change to reality

Thanks from God, wishes do not have limitation

Khadija Safi September 2013

Sprängkraften i barnmorskors arbete

Efter talibanernas fall var bristen på barnmorskor skriande i Afghanistan. Mödradödligheten var skämmande hög, spädbarnsdödligheten likaså.

Idag är situationen något bättre. Skolor för barnmorskor finns i de flesta provinser, och allt fler mödrar har möjlighet att få stöd under förlossningen.

Men många barnmorskor är nyutbildade, unga och i en väldigt utsatt situation. De jobbar ofta ensamma, långt ute på landsbygden, och ses dessutom med misstänksamhet av det omgivande samhället. Kvinnor som arbetar är ovanligt, särskilt ute på landet, kvinnor som är välutbildade ännu mer sällsynta. Och att förlossningar ska ske utanför hemmets skyddande väggar är inte alls en självklarhet, utan är något nytt, något som bryter invanda mönster och normer. En hel del av barnmorskornas arbete går ut på att bygga förtroende med ledarna och männen i de byar där de arbetar. Om de inte lyckas med det, gör misstag eller utsätts för ryktesspridning, kan deras situation bli direkt farlig.

– När jag var i Wardak för att följa upp vårt arbete träffade jag på en taliban som frågade varför jag var där. Jag berättade vad jag arbetade med, att jag var där för hans och hans frus skull. Han sa att han skulle döda mig om jag kom tillbaks till byn. Då sa jag till honom att då fick han göra det – men han kommer inte kunna skrämma mig att sluta med det jag gör, säger Mursal Musawi, verksamhetschef på det afghanska barnmorskeförbundet (AMA) i Kabul.

AMA

Ms. Mursal Musawi, Ms. Helai Gharshin, Ms Zahra och Mr. Abdul Sabeer Ahmadi

Hon berättar om ett annat tillfälle när en barnmorska på väg till en förlossning blev trakasserad, och hennes manlige följeslagare (ofta behöver kvinnor som rör sig utanför hemmet ha en man som ledsagare) misshandlad. Trots det som hänt fortsatte de till förlossningen, som blev komplicerad. Den födande kvinnan behövde blod, och släktingar kallades in. En av blodgivarna var samma man som tidigare hade försökt stoppa barnmorskan.

– När han insåg att vi hjälpte även honom och hans släktingar, och att vi räddat livet på hans kvinnliga släkting, bad han om ursäkt och sa att han skulle stötta vårt arbete.

Även inom sjukvården möter de kvinnliga barnmorskorna motstånd, från manliga läkare och sjukvårdare. Mycket arbete återstår, för att barnmorskornas jobb ska bli säkrare och deras roll och arbete accepterat och uppskattat.

I en sådan situation är det naturligtvis viktigt att kunna få stöd, diskutera problem och bli ännu bättre på sitt arbete.

Innovation är viktigt, även inom biståndet. Men det kan vara svårt att hitta finansiering för sådant som inte är beprövat. Därför stödjer SAK sedan några år framväxten av ett program där nyutbildade barnmorskor får stöd och råd av mer erfarna kolleger.

– Det här programmet är som ett ljus som tänds i mörkret, säger Mursal Musawi. Vi hoppas kunna starta i många fler provinser när det blir mer känt och andra givare vågar gå in med finansiering.

Under tre veckor kommer en mer erfaren kollega på besök, stöttar vid förlossningar och ger vidareutbildning. En annan viktig roll för mentorn är att föra samtal med byledare och andra med inflytande, för att förklara barnmorskornas roll och uppdrag. För de barnmorskor som arbetar i områden med mobiltäckning kan fortsatt stöd fås via mobiltelefon.

Idag bedriver AMA mentorprogrammet i sex provinser för nyutexaminerade barnmorskor, och barnmorskor som av olika anledningar har problem. I tre provinser görs det med stöd av SAK. Varje år omfattas 30 barnmorskor.

De barnmorskor som får mentorstöd är väldigt nöjda. Men det har varit svårt att hitta erfarna mentorer. Många av de mer erfarna barnmorskorna flyttar till städerna, och är ovilliga att bege sig ut i de osäkra områdena. Särskilt i Wardak har det varit problematiskt, men programmet fortsätter.

Nästa steg för AMA är att bygga upp resurscentra i de provinser där programmet är igång, med modeller, instrument och annat som behövs för att barnmorskorna ska kunna vidareutbilda sig. Så småningom hoppas de kunna sprida mentorprogrammet och etablera resurscentra i alla de provinser där AMA har verksamhet.