Månadsarkiv: april 2016

Det som lämnades kvar

Det talas en hel del om vilka ”fotavtryck” den internationella militära närvaron i Afghanistan lämnat efter sContainerig. Ett avtryck är i alla fall mycket framträdande i stadsbilden – containrarna.

I hundratusentals, kanske miljontals, har de använts för att frakta varor och material till Afghanistan. De är inte vackra. Men användbara.

En begagnad container kostar 30 000 afs, ungefär 3500 kronor, så de är värdefulla ägodelar.

De finns överallt. I stadsdelen Company, en handelsknutpunkt i utkanten av Kabul på vägen mot Maidan Shahr, finns hela kvarter som består av små affärer, verkstadsbodar, cykelreparatörer, mekaniska verkstäder, lager, alla inrymda i containrar. På andra ställen är containrarna kontor, fotoateljé, skönhetssalonger, garage…

Kabul, som är en stad där det mesta omgärdas av gråa murar, lyses visserligen upp när containrar i olika förger får agera skydd ut mot gatorna. Men vackert är det inte….

Allra vanligast är nog att de används som utrymme för kroppsvisitering och genomsökning och som övernattningsrum vid checkpoints runt om i landet.

De är också möjliga att bo i, i brist på annat. Svetsa upp en dörr och några fönster. Bygg ett tvåvåningshus. Eller varför inte ett mer komplicerat bygge med flera containrar ihopsatta i flera våningsplan och vinklar? De är som små friggebodar. På nätet har jag sett att containerhus är ett begrepp även i andra delar av världen, och kretaiviteten flödar kring hur de kan sättas ihop och pyntas – det universella svaret på friggebodarna…

Vem behöver andrum?

Hungary-Serbia_border_barrier

Gränsen mellan Serbien och Ungern.

Plötsligt kommer de inte mer, de unga afghanska asylsökande. De är som bortraderade från båtarna, bussarna, tågen. För ett halvår sedan var de tusentals varje månad. Under mars kom en handfull till Sverige, den lägsta siffran på många år.

Men nu har det tagit stopp, nästan totalstopp. ”Vi har fått andrum”, sägs det.

Ett av de rikaste länderna i världen har alltså fått ”andrum” från denna grupp asylsökande från ett av världens fattigaste, mest våldsamma länder. Ett land som nästan ingen svensk ens skulle drömma om att våga besöka.

Hur är det då med de afghanska asylsökande? Hur ser deras ”andrum” ut? Har Afghanistan plötsligt slutat vara ett av världens fattigaste länder? Har våldet minskat? Har talibanerna lagt ner vapnen? Har fredsförhandlingar påbörjats? Har ekonomin börjat återhämta sig och arbetslösheten minskat, den arbetslöshet som ytterligare spär på oro, våld och kampen om de knappa resurserna?

Nej, självklart inte. Situationen i Afghanistan är fortfarande lika svår. Det finns ingen anledning att tro att färre asylsökande anländer till Europa nu än för några månader sedan.

Var är de då?

Ingen vet riktigt. Kanske finns de i Grekland, kanske i Turkiet, kanske i Iran. Troligtvis befinner de sig i ett läger med tusentals andra människor. Troligtvis försöker de ta sig framåt, mot ett mål. Troligtvis fryser de, är rädda, funderar över familjen därhemma, över drömmarna de fortfarande har om ett bättre liv.

Troligtvis far de illa, där på vägen mellan ett osäkert ”hemma” och en ännu okänd framtid.

Med all sannolikhet har de inget ”andrum”.