Månadsarkiv: februari 2015

IS-ledare dödad av drönare i Afghanistan

Islamiska staten (IS) expanderar över världen. Även i Afghanistan kommer det allt fler rapporter om att rörelsen har fått fotfäste.
I januari i år kungjorde Islamiska staten officiellt att de är etablerade i området och utsåg en guvernör. Strax innan hade en video visats där både afghanska och pakistanska f d talibanledare erkände sig lojala till IS. Det rapporteras också om mindre grupper i ett flertal provinser, bland annat Helmand, Farah, Kunar och Nangahar. Och att de växer för varje månad. Så visst finns det ett embryo till IS i landet.
I Helmand deklarerade sig den tidigare talibanledaren Rauf Khadem som IS-ledare. Khadem har tillbringat sex år på Guantanamo-fängelset och där kommit i kontakt med salafismen, den inriktning inom islam som IS erkänner sig till. Efter återkomsten till Afghanistan har han ansetts alltför extrem, och förklarats vara persona non grata av sina ledare inom talibanrörelsen. Även flera av de andra, ganska få, afghanska talibanerna som sagt sig stödja IS har av olika anledningar hamnat i konflikt med ledarna inom talibanrörelsen. Att ansluta sig till IS kan vara ett försök att få en ny bas för sin verksamhet, snarare än att de ideologiskt ligger nära IS. Rauf Khadem dödades i en amerikansk drönarattack den 9 februari.
Många ifrågasätter styrkan och hängivenheten hos de talibaner som sagt sig vara lojala till IS, liksom möjligheterna för rörelsen att växa sig stark i landet. Den afghanska regeringen har länge tonat ner IS närvaro i Afghanistan och deras möjligheter att växa sig starka. Dock har president Ashraf Ghani nu börjat prata öppet om det han ser som ett verkligt hot.
Talibanrörelsen i södra Afghanistan är fientligt inställda till IS, av religiösa, etniska och nationalistiska skäl. De ser snarare IS som en konkurrent. Även ekonomiskt är IS ett hot mot talibanrörelserna – talibanerna finansierar mycket av sin verksamhet via droghandeln, och de är rädda att IS antingen ska förbjuda opiumodling eller vilja överta handeln och själva lägga beslag på pengarna.
Men bland talibanledare på lokal nivå, som känner sig illa behandlade och missförstådda av sin egen ledning, finns en grogrund för IS-lojala grupper.
För dig som vill läsa en betydligt mer detaljerad redogörelse för situationen kan jag tipsa om Borhan Osmans text från Afghanistan Analyst Network.

Afghanistan charmar cricketvärlden

66103Cricket är stort i Afghanistan. Det talas cricket över temuggar och i bussar, det spelas på rykande snustorra grusplaner i byarna och på den nybyggda (och USA-finansierade) cricketarenan i Kabul. Just nu går diskussionerna extra heta. I morgon är det nämligen premiär för Afghanistan i Världsmästerskapen i cricket i Australien.

2006 inledde Afghanistan sin bana i det internationella cricketsamfundet, i division 5. Idag rankas laget som nummer 11 i världen. Det talas om en kometkarriär. En askungesaga. Laget från det fattiga, krigshärjade landet som utmanar de stora lagen från den rika världen, länder där cricket har spelats i hundratals år. Det är klart att alla älskar dem!

Morgondagens match går mot Bangladesh, ett lag som Afghanistan har vunnit över tidigare, bland annat i den asiatiska kuppen. Det enda som anses kunna stoppa en vinst är att afghanerna blir så nervösa att de schabblar bort sin chans.

– Vi kan vinna, har Andy Moles sagt, lagets tränare sedan ett år. Vi är inte övertygade om att vi kommer vinna, men att vi kan.

Och går det bra de kommande sex veckorna (cricketmatcher kan ta upp till fem dagar, en dag är normalt) kan vi nog förvänta oss ett liknande firande som när Afghanistan vann Sydasiatiska mästerskapen i fotboll 2013, efter en hjältevinst mot giganten Indien.  Då gick Kabulborna man ur huse (få kvinnor syntes på gatorna….) för att fira, utan en tanke på etnicitet eller ålder. Det vill de gärna uppleva igen.

Ministerlistan ett sorgligt skämt

– Jag förstår inte vad som tagit åt honom! Listan var ju ett skämt!

Nancy Dupree skräder inte orden när hon beskriver Afghanistans president Ashraf Ghani och det förslag till ministrar han presenterade för några veckor sedan.

– Han lovade att tillsättningar ska ske utifrån meriter. Men de ministrar han presenterade kunde ju ingenting! Hade ingen erfarenhet! Det var som om han skrapat ihop resterna från en god middag och lämnat över till parlamentet!

Ett presidentval i Afghanistan är en komplicerad affär på många sätt. Den som ger sitt stöd till en kandidat förväntar sig något i gengäld – kanske en ministerpost, ett jobb i presidentpalatset eller några eftertraktade tillstånd. Lojaliteterna bygger på traditioner, etnicitet, men också på utsikter om en ljusare framtid.

I det senaste presidentvalet försökte nog Ashraf Ghani hålla kraven om återgäldande ifrån sig. Den anda kandidaten, och numera en slags premiärminister, Abdullah Abdullah tror Nancy Dupree var mer frikostig med löften. Och nu ska han betala tillbaks.

Ministerförslagen presenterades för parlamentet, som ska godkänna varje kandidat. Det brukar vara en långdragen och plågsam process. Så även denna gång. Ett fåtal ministrar godkändes i första omgången. Nancy Dupree menar att det var krigsherrarnas hämnd för att de till stor del lämnats utan ministerposter och inflytande i regeringen.

En ny lista ska presenteras när parlamentet samlas efter sitt vinterlov som just pågår. Kanske går det bättre då, så att regeringen kan börja fatta beslut och agera, efter nästan ett helt år av val, avvaktan, konflikter och dränering av resurser. Allt fler rika afghaner har lämnat landet, skaffat sig en lägenhet i Dubai och avvaktar för att se vart vinden blåser. Och under tiden sjunker det läckande skeppet allt djupare….

Ashraf Ghani själv är energisk, reser världen runt, besöker sjukhus och arkeologiska utgrävningar på hemmaplan, utfärdar dekret och skäller på korrupta statstjänstemän. Hans vilja att förändra är det ingen som ifrågasätter. Inte heller hans teoretiska kunskap om hur det skulle kunna ske. Men däremot tvivlar många på att han är tillräckligt mycket politiker för att kunna navigera mellan lojaliteter, allianser och kompromisser.

– Ashraf Ghani fick många röster i valet just för att han inte är en utpräglad politiker – han ses som kunnig och ärlig. Men det räcker kanske inte, säger Nancy Dupree och skakar på huvudet. Och vad Abdullah Abdullah har för sig vet ingen riktigt. Han syns nästan inte till, uttalar sig sällan i medierna. Kanske han bygger sina nätverk och sitt stöd, bidar sin tid för att kunna ta över makten helt och hållet så småningom…..