Månadsarkiv: september 2014

Kabul – en dammig oslipad diamant

Att åka bil i Kabul är riktigt tråkigt. Dammet i luften gör sikten dålig – även om solnedgångarna ibland blir vackra. Alla vägbyggen gör att bilarna får söka sig långsamt  fram, som över stock och sten.

Kabul är egentligen en ganska överblickbar stad – gatunätet är logiskt, även om det tvingas svänga av för de kullar som centrum breder ut sig kring. Men alla avspärrningar gör att staden framstår som en labyrint. En labyrint som ändras hela tiden. Förutom alla gator som alltid är avspärrade för att skydda ambassader, ministerier, hotell eller liknande, så stängs andra av till och från. Varje morgon en ny labyrint. Och är det några högdjur på besök så är det stört omöjligt att komma fram, då är det lika bra att arbeta hemma, snarare än att åka ut till SAKs kontor en bit utanför centrum.

Chaufförernas kreativitet sätts på hårda prov när de provar nya bakgator, kör runt stan för att så att säga attackera målet bakifrån, eller försöker pressa sig igenom de minsta öppningar i floden av bilar.

Kabul är inte heller en särskilt vacker stad att resa i. Dammet är berömt – även om det har minskat i takt med att fler gator har asfalterats, så lägger det sig som en hinna på allt som är utomhus mer än tio minuter. Hus och trädgårdar döljs bak gråbruna murar och plank som ska skydda mot inbrott och våld, men också mot ”de andras” blickar, särskilt på kvinnorna.

Men bakom denna fula, gråa fasad döljer sig trädgårdar, vackra hus, parker, mysiga restauranger och annat som en modern afghan kan önska sig. På det sättet är Kabul en oslipad diamant – det gäller att veta var man ska leta för att hitta skönheten, var på ytan man ska skrapa för att få glansen att titta fram.

Massoud Day – och sedan?

Idag är det helgdag i Afghanistan. Massoud day. Den firas till ära av Ahmad Shah Massoud, militär ledare för Norra Alliansen, som stred mot Sovjetunionen under 1980-talet och deltog i  en av inbördeskriget i Afghanistan på 1990-talet. Han mördades av al-Qaida i det första självmordsattentatet i Afghanistan, den 9 september 2001, bara två dagar innan attackerna  i New York. Idag finns hans bild uppsatt på många ställen runt om i Kabul, en rondell har fått hans namn – och han har en särskild helgdag. För delar av Afghanistans befolkning är han en martyr, en hjälte.

På sätt och vis är det symboliskt att denna dag äger rum precis innan resultatet i presidentvalet offentliggörs. Besked om vem som vunnit valet ska komma någon av de närmaste dagarna, enligt valkommissionen.

Det är de grupper som är kopplade till Norra alliansen som väntas förlora, som med smal marginal blir snuvade på alla höga positioner, alla resurser, allt inflytande. Presidentkandidaten Abdullah Abdullah – en gång vän och rådgivare till Massoud – vann visserligen första valomgången, men hans rival Ashraf Ghani fick enligt preliminära siffror flest röster i den andra. Nu har rösterna räknats om, men ingen förväntar sig egentligen annat än att Ashraf Ghani ska utses av valkommissionen till segrare.

Igår höll Abdullah Abdullah presskonferens och meddelade att hans team inte kommer acceptera valresultatet eftersom han menar att det bygger på valfusk. Han sa också att samtalen med Ashraf Ghani om en maktdelning inom den kommande regeringen inte gett några resultat.

Dödläge. Tonen är hård. Viljan till försoning verkar liten. Inte ens USAs president Barack Obama lyckas längre få de två kandidaterna att tala med varandra.

Igår kväll åkte unga män med Norra Alliansens flagga omkring på Kabuls gator. Idag avvaktar alla och ser vad som ska hända framåt eftermiddagen – demonstrationer, oroligheter? Abdullah Abdullah har manat till lugn, men det är inte alltid lätt att gjuta vågor på känslorna när mycket står på spel.

Några spännande dagar väntar Afghanistan.

Afghanistan håller andan

Kabul väntar. Biståndsarbetare evakueras från de norra delarna av landet. Demonstrationer förbereds.

Inom de närmaste dagarna kommer besked om vem som blir Afghanistans nästa president, sägs det.

Men efter nästan två och en halv månader av anklagelser, bojkotter, förhandlingar, sammanbrott och ständigt nya datum för ett besked,  är det ingen som vet vad de ska tro. Kommer det ett besked den 10 september som ryktena säger. Eller blir det nya turer?

Under ibland tumultartade omständigheter har alla röster räknats om. Parallellt har de två kandidaterna, Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah, förhandlat om formerna för en ny regering. Det har talats om en National Unity Government, med en nyinrättad position som en slags premiärminister, för att båda kandidaterna ska få inflytande. Samtalen har brutit ihop gång på gång.

Kabulborna är irriterade. Uppgivna. ”Heartbroken”, som en av dem uttryckte det. Förhoppningarna var stora efter den första valomgången i april. Folk strömmade till valurnorna. Valrörelsen hade varit intressant och tonen hyfsad. Få påhopp med etniska förtecken. Sakliga debatter i media.

Inför den andra omgången hårdnade tonen, etniska motsättningar kom i dagen, kohandel inleddes om röster i utbyte mot favörer – allt återgick till det vanliga, tyckte en del.

Och efter de senaste månadernas kalabalik har hoppet om en gryende demokratisk utveckling för landet, en utveckling där afghanerna själva styr sitt land mot en bättre framtid, sjunkit ihop som en pysande ballong.

”Det är oansvarigt av dem. Här gick vi till vallokalerna med risken för våra egna liv, vi kunde få fingrarna avhuggna, och så kan de inte komma överens utan försätter hela landet i ett dödläge”.

”Vad ska vi göra nu? Vi kan inte fly till Pakistan, för där är det kaos. Iran vill inte ha afghaner. Vi är instängda här.”

Det värsta scenariot är om den afghanska armén, med starka kopplingar till Norra Alliansen och Abdullah Abdullah, inte accepterar valresultatet om Ashraf Ghani får en majoritet av rösterna. Då kan det bli en våldsam utveckling. Och mer våld är verkligen inte vad Afghanistan behöver.

De flesta förväntar sig att Ashraf Ghani, kolerisk före detta finansminister med bakgrund inom Världsbanken, ska utgå med seger. De preliminära resultat som kungjordes redan i juni, gav honom en majoritet av rösterna. Det var efter det beskedet som Abdullah Abdullah valde att bojkotta valprocessen med hänvisning till utbrett fusk.

Men kanske, kanske finns en ljusning i sikte. På torsdagkvällen visade de två kandidaterna upp sig, leende och till synes överens. Syftet var att lugna NATO-ledarna, som samlats för att bland annat diskutera framtida stöd till Afghanistan, stöd som landet verkligen behöver. Om enigheten håller över natten återstår att se.