Månadsarkiv: maj 2014

Blomsterprakt på gott och ont

Rosorna blommar i Kabul. Längs vägrenarna, i trädgårdarna och parkerna, till och med i betongklumparna som utgör vägspärrar. Det är vackert och lyser upp den annars gråa staden. Till och med luften är gråbrun av allt damm och stoft.

Många är berättelserna om hur förtjusta afghanerna, särskilt männen, är i blommor. Igår såg jag en ung pojke sakta promenera i centrala Kabul med en stor, röd ros nära intill näsborrarna, njutningsfullt insupandes doften. Kanske gör det ofta karga landskapet i Afghanistan att blommorna står ut som extra lysande, klara och vackra.

2014-05-31 12.07.20

Men även om rosen ibland utnämns till drottningen av blommor, är det inte den som mest förknippas med Afghanistan. Den lite lantligare och på något sätt piggare tulpanen nämns ofta som landets ”nationalblomma” (någon sådan finns mig veterligen inte officiellt utnämnd, men när frågan ställs blir det ofta svaret).

Tulpanerna härstammar från området kring Afghanistan, Iran, Kazakstan. Det finns uppgifter om att tulpaner odlades i området redan på 900-talet. Kunskap om de färgrika blommorna tog sig sedan via det ottomanska riket till Holland i slutet av 1500-talet, där de under en period utgjorde en mycket lukrativ marknad.

En av dem som beskrivit tulpanerna i Afghanistan är mogulhärskaren Babur. Han var prins från nuvarande Uzbekistan, utkörd från sitt eget lilla kungadöme, som intog och bosatte sig i Kabul i början på 1500-talet. Så småningom erövrade han Delhi och grundade mogulriket. I sina memoarer beskriver han i detalj djur och natur runt Kabul, exempelvis att ”Den flygande ekorren går att finna i bergen, ett djur större än en fladdermus, med en gardin, som en fladdermus vingar, mellan armar och ben…. Tulpaner i många färger täcker bergssluttningarna: Jag räknade själv till 32 eller 33 olika sorter”.

Baburs gravmonument ligger i en stor trädgård som han själv troligtvis anlade, idag en populär och vacker park i Kabul.

2014-05-31 12.00.05

 

Men den blomma som kanske oftast förknippas med Afghanistan är vallmon. Opiumvallmon. Visst är de vackra – röda, vita, rosa – men för Afghanistan innebär de problem. Kanske inte så mycket för de bönder som odlar vallmo. För dem är det en inkomstkälla som ger betydligt mer än alternativen, exempelvis vete och majs.

Exakt hur mycket vallmo som odlas i Afghanistan är det ingen som vet. Men FN uppskattar att produktionen har fördubblats sedan 2012. Aldrig tidigare har så stora ytor mark vigts till vallmoodling. Afghanistan producerar idag 80% av världens opium och heroin. Värdet på försäljningen från bönderna utgör 4% av landets BNP. Till det kommer inkomster från transporter, mutor, förädling Men de största pengarna görs utanför landet, hos de som smugglar vidare, förädlar och säljer drogerna i Europa och USA.

Och den stora produktionen bidrar på många sätt till problemen i Afghanistan. Antalet missbrukare har ökat markant (enligt FN är en miljon afghaner beroende av opium), knarkpengarna spär på korruptionen, för med sig andra typer av brottslighet och bekostar vapen till krigsherrar och talibaner.

Det finns biståndsinsatser för att förmå bönderna att gå över till andra grödor, men de har inte lyckats över huvud taget. En anledning anses vara att den politiska viljan inte finns – för många med för inflytelserika positioner har för mycket att förlora på att vallmoodlingen bekämpas. Och även om bönderna själva skulle kunna tänka sig att odla något annat – om de tjänade lika bra – så finns inte infrastrukturen för att det ska fungera – vägar, lastbilar, kylrum marknader.

2014-05-31 11.59.12

Baburs gravmonument sett utifrån

 

 

 

 

Glass i stora lass i Kabul

Brukar ni finna er själva nynnandes glassbilens melodislinga då och då? I Kabul är det inte en bil som åker runt på gatorna och säljer glass, utan små kompakta, handdrivna vagnar. De spelar flera olika melodier, bland annat ”Happy birthday to you”. Den klibbar fast som sirap i hjärnan, letar sig till och med in i drömmarnas värld.

Unga män och pojkar kör runt vagnarna på gatorna – röda, rosa, blå, vita, gula och gröna vagnar. De röda är vanligast förekommande, jag har räknat. De flockas gärna kring skolorna i samband med skoldagens slut – där finns uppenbarligen en säker kundgrupp.

20130402_084526

Det finns tre glassproducenter i Afghanistan – Herat Ice cream, Peyman och Yaran. Peyman är enligt uppgift bäst – och dyrast. Och allra dyrast är en glass med strössel.

Yaran visar stolt upp alla sina olika pinnar på reklamaffischerna. Vissa frågetecken kan man väl ha kring mängden färgmedel, men de matchar onekligen den rosa bakgrunden.

2014-04-30 04.49.23

På youtube kan man digitalt besöka Yarans fabrik, med moderna stålmaskiner rattade av prydliga arbetare i munskydd och gröna skyddsmössor.

Men en del tycker att detta är moderna påfund, som inte alls lever upp till den kvalitet man kan förvänta sig i Afghanistan.

Den traditionella glassen tillverkas på ett helt annat sätt. En trälåda fylls med krossad is. I en stålbehållare hälles mjölk, socker och smör. Sedan gäller det att ha tålamod – och starka armar. Stålbehållaren ska skakas i flera timmar, innan den nedkylda delikatessen kan avnjutas. Men det är värt det, det kan jag själv intyga efter att ha inmundigat en liten fjälltopp på ett av stans bästa glasställen, Shariakari i Shahr-e-Naw i centrala Kabul.

2014-05-01 14.13.39