Slitna valaffischer i Kabul

Valaffischerna börjar flagna och på de stora reklamskyltarna i Kabul har presidentkandidaternas ansikten bytts ut mot reklam för mobiloperatörer och schampo. Drygt tre veckor har förflutit sedan valet i Afghanistan, och ett preliminärt slutresultat har offentliggjorts: Abdullah Abdullah 45%, Ashraf Ghani 32% Zalmai Rassul 12%.

Slutsatsen av detta är att det bör bli en andra valomgång mellan de två toppkandidaterna, eftersom det krävs 50% av rösterna för att en president ska kunna utses.

Detta faktum oroar många.

Delvis handlar det säkert om att man inte vill riskera att förlora den känsla av stolthet som har infunnit sig efter valet i början av april. Högt valdeltagande, respektfull ton mellan kandidaterna och väljarna och praktiskt relativt väl genomförda val har lett till att afghanerna själv prisar valet. Detsamma gör internationella företrädare.

En andra omgång kan komma att förändra den bilden.

Det är inte bara det att det krävs stora resurser att genomföra ytterligare ett val – det är en stor apparat att organisera ett val – röstsedlar, säkerhet, observatörer.

Oron gäller också vädret – det faktum att våren har gjort sitt intåg och sommaren är nära innebär att talibanerna kan förväntas vara mer aktiva. Ju kallare det är, ju mer snö, desto svårare är det för dem att ta sig fram över och söka skydd i bergen.

Oron är också stor över att de motsättningar mellan olika etniska grupper som finns i det afghanska samhället ska spela en större roll i omgång två.

Abdullah Abdullah har en blandad bakgrund – hans pappa var pashtu och mamman tadjik. Oftast identifieras han dock som tadjik. Han tillhörde Norra Alliansen under inbördeskriget på 90-talet, och kan få svårt att attrahera väljare från den största etniska gruppen i Afghanistan, pashtunerna. Han är en stark kritiker av talibanerna, och är den presidentkandidat som har utsatts för flest attentat under den första valomgången. I vissa områden med stor pashtunsk befolkning fick han mycket svagt stöd i den första valomgången.

Ashraf Ghani å sin sida är pashtun, men kallas ibland för ”utlänning” eftersom han tillbringat en stor del av sitt liv utanför Afghanistan. Han är utbildad vid universitet i USA, har haft amerikansk medborgarskap och arbetat för bl a Världsbanken.

Frågan är nu hur de övriga pashtunska presidentkandidaterna kommer att agera. Ryktet säger att Abdullah Abdullah inlett förhandlingar för att få dem att uppmana sina väljare att rösta på honom, trots att han inte är pashtun.

Om ingen sådan överenskommelse nås, kan väljarna i detta läge återgå till att rösta efter etniska linjer, och då förväntas Ashraf Ghani gå starkare i den andra omgången.

Och då kan det bli väldigt jämt, med risk för anklagelser om fusk och oegentligheter och förvärrade etniska konflikter.

Så just nu är det en känsla av avvaktan i Kabul. De flesta ruskar bekymrat på huvudet när den andra valomgången kommer på tal.

Men samtidigt ska man nog inte räkna ut afghanernas önskan till förändring och att vilja genomföra en värdig övergång till en ny president. Många av de dystra profetiorna inför den första omgången kom på skam. Men det gäller att både väljare, media, myndigheter och kandidaterna tar sitt ansvar och kraftsamlar ännu en gång.

Kris och kvalitet i skolan

Det talas mycket om den dåliga kvaliteten på undervisningen i de afghanska skolorna. Krisrapporterna duggar lika tätt som i Sverige. Många barn kan inte läsa när de går ur tredje klass. De förstår inte de enklaste matematiska begrepp.

Kanske är det inte så konstigt att kvaliteten blivit lidande i den explosionsartade utvecklingen – år 2001 gick 1 miljon afghanska barn i skolan, nu är det minst 7,5 miljoner. Att hitta utbildade och duktiga lärare till alla dessa har inte gått. Undervisningsmetoderna är ofta gammalmodiga. Nu gäller det att förbättra kvaliteten i undervisningen så att barnen lär sig mer när de är i skolan.

Därför var det väldigt roligt att träffa läraren i en av Svenska Afghanistankommitténs byskolor utanför Jalalabad i sydöstra Afghanistan. Skolan ligger i skuggan av höga berg, innanför höga murar. Den består av sju gröna och vita tält. Barnen sitter på mattor på marken. Längst fram står läraren vid den svarta tavlan.

En av eleverna läser ett stycke ur läroboken för språket pashtu. Han får följdfrågor av min kollega, som är ansvarig för SAKs skolverksamhet i området. Han vill kontrollera så att pojken inte bara rabblar upp något han lärt sig utantill, utan verkligen kan läsa. Och det kan han uppenbarligen.

Pojken berättar att han bor ungefär 30 minuters gångväg från skolan. Han gillar skolan, för att han vill lära sig saker. Förutom pashtu tycker han om matematik och religion. Han vill bli lärare när han blir stor.

Klassens lärare visar oss de lektionsplaner han gjort och följer. Han har med sig gula kort i olika former – de ska han använda på matematiklektionen i geometri. Han har mycket mer material poängterar han, men han har bara med sig det han behöver till lektionerna just denna dag.

SAK erbjuder lärare vidareutbildning. Kurserna är tre veckor långa och är uppdelade på en veckas ämneskunskap, en veckas metodkunskap och en vecka då lärarna får planera och genomföra en lektion som de sedan får reaktioner på från kolleger och SAKS skolkonsulter.

När jag frågar läraren om han gått någon av dessa kurser ser han nästan förvånad ut över frågan. Självklart har han det.

Vad tycker han om dem, har han lärt sig något? frågar jag. Han svar gör mig övertygad om att kurserna spelar en viktig roll för att höja kvaliteten i undervisningen:

– Du ska veta, att när jag började arbeta som lärare hade jag ingen utbildning. Jag fick prova mig fram. Men tack vare dessa kurser har jag fått lära mig ur jag ska göra för att vara en bra lärare. Det är dessa kurser som har gjort mig till en riktig lärare!

En ung kvinnas väg till röstlokalen

– Jag hade inte tänkt rösta – jag tyckte inte någon av kandidaterna var bra. Men så följde jag med mormor till röstlokalen. Och i kön stod en kvinna med ett 25 dagar gammalt barn och väntade för att få rösta. Hon tyckte det var så viktig. Sedan träffade jag min svägerska, och hon ville absolut gå och rösta. Så det slutade med att jag också letade fram mitt röstkort!

En ung kvinnlig kollega på Svenska Afghanistankommitténs kontor i Kabul berättar om sin väg till beslutet att faktiskt utnyttja sin rätt att påverka Afghanistans framtida politik.

Hon fortsätter:

– Och det är ju så, att om politikerna vet att vi kvinnor är tillräckligt många för att påverka utgången, då tror jag de kommer börja bry sig om kvinnornas situation mer.

Knappt 40% av rösterna i presidentvalet lades av kvinnor. Valet har på flera sätt visat att kvinnor, steg för steg, tillåts ta en lite större roll i det offentliga Afghanistan. En av de tre toppkandidaterna hade en kvinna på vicepresidentposten. En annan av de tre, Ashraf Ghani, framträdde på Internationella kvinnodagen då hans fru höll ett tal. Med tanke på att tidigare presidenten Karzai aldrig synts i offentliga sammanhang tillsammans med sin fru, så var det en viktig markering. Fler kvinnor än tidigare ställer upp i provinsvalen. De tre toppkandidaterna har försäkrat att kvinnors situation står högt upp på deras agenda, men om de tänker leva som de lär återstår att se.

Samtidigt är det här små framsteg i en väldigt svår situation. Kvinnor som ställt upp i provinsvalen har hotats. Kvoten av kvinnor i provinsförsamlingarna har minskat från 25% till 20%. Och på många håll i landet är motståndet kompakt mot kvinnor som politiska aktörer.

Och det är klart att det kommer ta tid att förändra i ett land där kvinnor för 15 år sedan inte ens fick gå utanför hemmet utan att ha en manlig följeslagare med sig.

Delfiner i ett land utan kust

Afghanistan är ett land utan kust. Här finns höga berg, floder och vidsträckta slätter. Havet är långt bort. Kanske är det därför som delfiner är så populära. Delfinstatyer och utsmyckningar finns på hotell, i trädgårdar och på restauranger. Här en av de största jag sett, framför flygplatsen i Kabul.